Farmor och Farfar

Klara Maria Munthe och Karl Andersson

I Jonstorps församling i Malmöhuslän, som också är en del av Kullabygden, bodde och levde min farmor och farfar. Dom fick ett långt liv tillsammans, hela 61 år! Det var nog ett hårt liv på många sätt, kanske mest för farmor som så många andra kvinnor från den generationen fick slita hårt i hemmet och även hjälpa till att få inkomst i familjen genom olika jobb.

Farmor, Klara, föddes 1898 som mellanbarn till sjömannen Olof Pålsson Munthe och hans hustru Olivia Olsson. Hennes far som var sjöman, var ofta ute på långa resor så Klara och hennes syskon fick tidigt vara med och hjälpa sin mor i olika sysslor. Farmor berättade att hon endast fem år gammal fick kliva upp tidigt på morgonen och hjälpa sin mor att baka bröd.

Familjen hade nog så dom klarade sig, men det var inget slöseri med pengar och dom jobbade hårt. För att få något utöver det vanliga, var det till att jobba och spara pengar.

Farfar Karl, han var sju år äldre än Klara och han är näst yngst i en barnaskara om åtta barn och hans far var målaren Gustaf Andersson och mor Bengta Jönsson. Jag vet inte så speciellt mycket om hans barndom, men jag får anta att även han och hans syskon också tidigt fick dra sitt står till stacken. Han fick iallafall följa med sin far på olika målarjobb och han kom senare också att följa sin far i yrkets fotspår.

Karl blev inkallad till allmän värnplikt 1912 till Malmöhus Norra inskrivningsområde i Ängelholm, som infanterist, alltså den som skulle var längst fram i ledet vid en eventuell utkommendering i krig. Han var då 21 år.

Karl fick inställa sig till övning 1913 i 150 dagar.

1932 verkar ha varit sista gången som han var i tjänstgöring. han var då 41 år.

Karl jobbade tillsammans med sin far och målade i bygden. I mitten står Målarmästare Gustav Andersson, sonen Ivar Andersson står längst upp till vänster och sonen Karl Andersson längst till höger. Mannen till vänster om Karl är hette Harald Håkansson och var droskägare i Jonstorp. Mannen längst ner till vänster hette Sander Johansson och bodde i Rekekroken. Kortet är taget i slutet av 1920 talet av ett målarjobb i Glimminge i Jonstorp.

Detta är en tavla som in farfar har gjort som sitt lärlingsprov.

Karl och Klara fann varandra på dans i Bäckaskog i Farhult och 1922 den 15 april ringde kyrkklockorna i Jonstorps kyrka till bröllop för den då 31-åriga Karl och den 24-årig Klara.

Båda står skrivna i församlingsboken hos Karls föräldrar, men samma år flyttade dom till Jonstorpsvägen 79, ett hus som dom köpt av sjömannen Janne Rinaldo.

Den 20 februari föddes deras första barn, en dotter som fick namnet Asta. Dom fick efter det fyra ytterligare barn, som inte kommer att nämnas med namn här.

Karl blev som sagt målare precis som sin far och med tiden en mycket duktig och respekterad sådan.

Klara skötte hemmet, man och barn, men drygade också ut familjens inkomster med att sälja grönsaker.

Karl hade lärlingar i sin målerifirma, som också bodde i huset och det var husmors uppgift att alla skulle få frukost innan dom drog iväg på dagens arbete. Så Klara var uppe först av alla för att sätta fyr i ugnen och få varmt innan övriga kom upp.

Sen gick dagen med att sköta barn, laga mat, gallra eller skörda och tvätta.

Den lilla dörren längst till vänster på den mörka byggnaden var brygghuset. Det var där Klara tvättade tvätt. Den högra dörren på den mörka byggnaden var ingången till vad jag i min barndom minns som farfars verkstad. Där var det målarburkar och penslar. På den andra byggnaden var ingången längst bort. Man kom rakt in i köket. Dörren längst till höger på den ljusa byggnaden var finingången. Jag vet inte hur ofta den användes. Men innanför var trappan som gick till övervåningen, ett smalt loft med utdragssoffor, där sov vi alltid när vi hälsade på.

Jag kommer i håg hur handtaget på dörren från köket in till finrummet lät, en speciell metalliskt ljud. I fin rummet hängde en väggklocka som hade ett mycket mörkt slag jämna timmar o halvtimmar. Det tyckte jag var ett kusligt läte. I köket fanns ett skafferi, det var ett trappsteg upp och brädorna var nötta efter många fötters användande.

Rut Andersson var svägerska till Klara

Karl sittandes. Vem som är till vänster vet jag inte

Bengta Andersson som var svärmor till Klara.

Farmor var även min gudmor. Vi bodde hundra mil från varandra, jag i Sundsvall och hon i Skåne. Men varje sommar på mina föräldrars semester, hälsade vi alltid på släkten i Skåne. När jag var runt elva år sa farmor till mig att hon tyckte jag kunde ringa henne lite då och då eftersom jag var hennes gudbarn. Och som det lydiga barnbarnet jag var så gjorde jag det. Jag såg alltid till att jag var själv hemma när jag ringde och det var lite spänt i början. Men åren gick och farmor och jag höll kontakten.

Jag slutade följa med på mina föräldrars semester. Men istället åkte jag själv ner till farmor och besökte henne en vecka om året.

Vi hade det väldigt mysigt jag och farmor, vi pratade mycket, dock inte om släktforskning, för det tyckte hon var jätte tråkigt! Hon förstod inte alls tjusningen med i att sitta och leta i gamla böcker efter gamla döda människor.

Hon var en riktig krutgumma min farmor! Efter att farfar gått bort bodde hon själv kvar i sitt hus. Hon skötte sig själv, lagade mat och städade och fixade i trädgården. Hon cyklade långt upp i 80 års åldern.

Farmor somnade in den 13 dec 1997 i sin säng hemma i huset på Jonstorpsvägen 79, där hon hade bott i hela 75 år! Hon blev alltså 99 år gammal.

Och här på Jonstorps kyrkogård vilar farmor och farfar i sin grav, bredvid är farmors föräldrar, Olof och Olivia Munthe, begravda.

Till minne av farmor och farfar/Regina