Troen Nilsdotter

Den här sommaren har jag haft förmånen att få träffa en ny släkting! Vi är släkt genom gemensamma anor, för mig sju generationer bakåt på min farmors gren.

Dom gemensamma anorna hette Pernilla Persdotter och Nils Jönsson från Kattarp och från dom grenar sig min gren genom deras dotter Kjersti Nilsdotter, som gifte sig med Pål Pålsson och bosatte sig i Jonstorp socken. Om Pål har jag skrivit om tidigare " Vanssinig våldsam och osnygg".

Pernilla och Nils hade också en son som hette Jöns och därifrån grenar sig min nya släktings gren.

Pernilla och Jöns fick tio barn tillsammans och min nyvunna släkting hade koll på alla utom Kjersti och hennes syster Troen. Jag kunde bidra att skicka mina uppgifter från "min Kjersti", men Troen hade jag inte koll på. Så jag antog utmaningen och började leta... Och även om jag inte hittade några exceptionella fynd så tycker jag ändå att det är en historia, som kommer att röra sig på två generationer, som är värd att berättas.

Det börjar alltså med Pernilla Persdotter och Nils Jönsson i Kattarp, Skåne, Malmöhuslän, som får tio barn, däribland dottern Troen Nilsdotter.

Troen föddes som nummer tre i barnaskaran år 1803. Vartannat år kommer det ett nytt litet barn till familjen, så det ofattbara är ju att Troens mor, Pernilla, varit gravid och ammat barn under en period av tjugo år. Hon fick sitt första barn när hon var tjugotre år och det sista när hon var fyrtiotvå år.

Troens liv ter sig nog som för dom flesta barn och unga på den här tiden. Hon får nog tidigt börja med att hjälpa till med hemmets alla göromål, passande för en kvinna. Och allt eftersom familjen växte så fick nog dom stora barnen se efter sina småsyskon.

Vid tjugotreårs ålder är det dags för Troen att bege sig från hemmet och ta anställning som piga. Det är i byn Utvälinge i Välinge socken, Skåne.

Redan året efter utflyttningen från föräldrahemmet slår bröloppsklockorna i Välinge kyrka för den unga tjugofyraåriga Troen och hennes blivande tolv år äldre make, Måns Svensson, från Välinge socken. Året är 1827.

Ganska exakt ett år efter bröllopet, nedkommer Troen med deras första son, som får namnet Nils, efter Troens far. Det är lite glesare mellan barnen i den här familjen, nästa barn kommer två år senare, en flicka som får heta Else, sen kommer dottern Boel, och sist kommer tvillingarna Sven och Ola.

Det är en dramatisk födelse för tvillingarna då den ena av dom är liten och vek och barnmorskan blir tvungen att nöddöpa den lille Ola. Brodern Måns får vänta med sitt dop två dagar och då är det mormor, änkan Pernilla Persdotter från Svedberg, som bär fram barnet. Trots sin dramatiska entré i livet så överlever Ola mot alla odds!

Måns och Troen har flyttat från Utvälinge till byn Wälinge nr 12 i Wälinge. Livet rullar på och allteftersom barnen växer upp flyttar dom också ut från sitt föräldrahem för att skaffa egna liv.

Det gamla paret, Måns och Troen lever tillsammans i nästan femtio år, men till sist tar åldern ut sin rätt för Måns, år 1876 i början av maj avlider han 85 år gammal. Hans hustru är då 73 år gammal och hon bor kvar i stugan med sin dotter Else och sonen Sven.

Jag har inte hittat tyvärr inte bouppteckningen efter Måns.

Men även för Troen kommer livet till vägs ände till sist och hon avlider fem år efter sin make i en ålder av 78 år.

Bouppteckningen efter Troen sköts av dottern Else. Det är ett knapert bohag som synas. Den totala tillgången är endast 78 kr, så det har inte kunnat vara mycket utsvävningar för Troen.

Bröstarvingar är sönerna Sven och Ola, döttrarna Else, och Boel. Sonen Nils är alltså inte upptagen, så troligtvis har han flyttat från byn,och senare även avlidit och det skrivs inte upp några arvingar efter honom, så han blev nog barnlös.

"Med hand på pennan" undertecknar dottern Else att allt gått rätt till i bouppteckningen. Övriga syskon har närvarat och skriver under, Boel skriver under "med hand på pennan".

Så hur går det då för Troen och Måns barn.

Äldste sonen Nils som 1846 har blivit 18 år, flyttar till Strövelsstorps församling i Skåne och tar plats som dräng. Han flyttar tillbaka till föräldrahemmet året efter. Sen flyttar han igen, men vart vet jag inte. Jag har inte lyckats hitta honom.

Dottern Else jobbar som piga i byn under hela sitt liv. Hon gifter sig aldrig och får heller aldrig några barn. Hon blir endast 59 år, det står inget angivet om orsak i dödboken.

Dottern Boel blir också kvar i byn Wälinge och gifter sig med Truls Nilsson också från byn, mer om dom senare.

Den lilla tvillingsonen Ola Månsson klarar alltså livhanken och växer upp och blir skräddare och flyttar så småningom till Ausås socken och han tar sig också efternamnet Törnqvist . Han kommer senare att flytta tillbaka till Wälinge men förblir ogift och barnlös även han. Han avlider i "hjertförlamning" i en ålder av 57 år och endast två av hans syskon finns kvar i livet, tvillingbrodern Sven och systern Boel.

Tvllingsonen Sven, blir snickare och inte heller han stadgar sig och får barn. Han bor kvar tillsammans med modern och systern Else till sin död 59 år gammal, med sin syster Boel som enda arvtagare. Boel och hennes make Truls undertecknar bouppteckningen "med hand om pennan".

******************************************************************************************************************************************

Då kommer vi till Boels liv. Hon är den enda av dom fem syskonen som bildar familj. Tillsammans med statardrängen Truls Nilsson i Wälinge sätter hon bo, år 1854 i november, först i Tånga i Wälinge församling, men flyttar sen till Wälinge nr 12. Dom får tillsammans fem barn, Johanna , Nils, Maria, Emma och Johannes.

Boels bröder Ola och Sven är med som vittnen på dottern Johannas dop och på sista barnets Johannes dop så är Boels syster Else med som vittne.

I detta hem rullar även livet på som för alla andra. Man jobbar och sliter hårt, barnen växer upp och börjar jobba. Dottern Emma blir dock bara fyra år, hon avlider i någons slags sjukdom som jag inte kan tyda i dödboken.

Övriga fyra barn börjar även dom som pigor och drängar i tidig ålder. Men drömmen om ett bättre liv har nått deras öron och med jämna mellanrum lämnar dom Sverige för att finna lyckan i Amerika.

Det är den 21-åriga sonen Nils som först ger sig iväg över havet 1878, året efter tar dottern Johanna samma väg över det mörka havet, sen kommer även dottern Maria att följa efter 1881.

Den yngsta sonen Johannes som är född 1870 tar även han sitt pick och pack redan vid sjutton års ålder och gör den långa resan till Amerika..

Boel och Truls har nu vinkat av alla sina fyra barn och kvar i Sverige sitter dom nu ensamma kvar utan något av sina barn i sin närhet och troligtvis sågs dom aldrig igen. Det enda sättet som finns att kontakta varandra är den mycket långsamma brevkorrespondensen och kanske kom det några livstecken från barnen i Amerika mellan varven.

Världen går över från det gamla 1800 talet till det moderna 1900 talet. Den gamle Truls tackar för sig 1906 och han har då fått leva i 85 år. Kvar i livet utan sina barn vid sin sida uppger Boel boet efter sin make. Av barnen i Amerika är endast sonen Nils, som nu uppger sig som Nels T Nelson, samt dotten Maria Nilsdotter, som gift sig med Gustav A. Johnsson i Amerika.

Så dom två övriga barnen Johanna och Johannes, har troligast avlidit före sin far, långt borta i Amerika.

Boel undertecknar "Med hand på pennan" att hon uppgivit rätt uppgifter för denna bouppteckning. Nu måste hon själv klara sig i livets sista tid.

Det blir en turbulent tid i världen, första världskriget börjar 28 juli 1914 och pågår ända till 11 november 1918.

I Wälinge socken strävar Boel i sin vardag. Det är nog svårt för änkan att klara hus, hem och hälsa på egen hand. På något sätt behöver hon få hjälp.

Räddningen blir makarna Sylvander. Dom kommer att bli hennes hjälp från 1912 och fram till sin död 1929 då hon avlider i den mycket höga åldern av 96 år.

Bouppteckningen efter Boel uppges av hemmansägaren Henning Sylvander och hans maka. Barnen från Amerika Nils och Maria skrivs in som bröstarvingar. Men Boel har också upprättat ett testamente till förmån för makarna Sylvander. Dom kommer att få ärva hennes stuga och lösöre, mot att dom under hennes livstid hjälper henne i hennes väl och ve.

Här slutar berättelsen om Troen Nilsdotters ättlingar. Kanske finns det kvar nån ättling till henne borta i Amerika ...Kanske vi nån gång får veta, kanske inte...

//Regina

( "med hand på pennan" betyder att personen som skulle underteckna ett dokument inte var skrivkunnig eller på annat sätt inte kunde hålla i och styra en penna, fick en "spökskrivare". Det var alltså en annan personen som skrev namnteckningen och personen i fråga höll sin hand på dennes hand och på så sätt skrivit under.)