Kvinnans val

Kvinnor i Sverige har inte alltid fått bestämma över sig själva, utan det var hennes far eller make som beslutade om tex giftemål och andra livshändelser. Kvinnor i Sverige blev myndiga vid 25 års ålder år 1863, men om hon gifte sig, ja då var det maken som tog över och hon var åter omyndig. Lagstiftningen från 1921 gjorde svenska kvinnor myndiga, gift eller ogift, vid en ålder av 21 år, man sänkte senare ålder till 18 år. 1921 är även året som ger Sveriges kvinnor allmänrösträtt.

Hur det var att leva som kvinna för lite drygt hundra år sen, i en skapligt modern ålder, är svårt att tänka sig. Trots allt så hade kvinnor ansvaret för hem och familj, alla skulle ha mat och rena kläder och den logistiken skötte kvinnorna, men ändå var man som kvinna inte kapabel att ansvara för sitt eget liv! Mycket märkligt!

Johanna Svensdotter var min farfars halvfaster. Johannas mor, Ingar, var en hårt prövad kvinna, hennes första make dog efter 13 års äktenskap. Ingar gifte då om sig med Sven som också blev far till Johanna. Men Sven var ingen snäll man, psykisk och fysik misshandel blev en del av Ingars vardag. ( se historien "om en skilsmässa")

Johanna är det yngsta av Ingars och Svens barn. Hon var bara drygt två år när hennes föräldrar skilde sig, en skilsmässa som Ingar var initiativet till. Hur mycket minnen den lilla Johanna hade av sina föräldrars bråkiga vardag är svårt att veta, men Ingar kanske uppfostrade sina flickor i att inte låta sig tryckas ner och kuvas, vad vet jag...

Johanna Svensdotter är född den 4 april 1866 och var alltså det yngsta barnet av Ingars totalt 11 barn, 7 barn med första maken Anders, 4 barn med andra maken Sven. Familjen bodde på Björkeröd nr 1 i Farhult i Skåne, Malmöhuslän. Rent ekonomiskt så var det nog rätt vanlig hemmansägare inkomst. När Johanna föds så är hennes äldsta halvsyster redan 21 år och har redan lämnat boet. Även många av dom andra syskonen har åldern inne till att börja jobba i gårdarna runtom som pigor och drängar.

Johannas tidiga barnår präglas nog mycket av hennes fars leverne. Han var en drinkare som man sa, alltså han hade ett alkoholmissbruk och var ofta våldsam och burdus, inte bara med sin hustru, utan också med barnen.

Men Johanna växer upp och flyttar till grannbyn Jonstorp, där hon tar tjänst som piga. Hon stannar där i ett år och tar sen vidare till kronofogden Jöns Ekelund och hans hustru Anna Katarina Hyberg i stora Görslöf nr 18.

Det är inte mycket till upplysning i husförhörsboken under dessa år om Johanna. Men 1904 så lyser man till äktenskap mellan hemmansägaren Måns Peter Sonesson i Stora Görslöf nr 9 i Jonstorps församling och bröllopsklockorna slår i Jonstorps kyrka den 5 juni 1904 och Johanna är då 38 år, en ganska hög ålder för att vara förstagångs giftermål.

Måns Peter Sonesson var son till hemmansägare Sone Månsson och Bengta Nilsson och han var bara sex år äldre än Johanna, men hade inte heller varit gift förut. Så kanske var detta ett förnuftäktenskap, ett par som kunde hjälpa varandra.

Men Johanna var inte lycklig, för ett år senare skiljer sig Måns Peter och Johanna. I husförhörsboken kan man läsa att dom blev skilda genom domkapitlet i Lund den 28 september 1905.

Så vad har då hänt på det året dom varit gifta!

I Luggude häradsrätts arkiv kan man hitta att Måns Peter har lämnat in en stämning på sin hustru den 14 feb 1905.

I själva stämningen står det att Johanna hade sedan den 15 december 1904, alltså ett halvår efter vigseln, lämnat det gemensamma hemmet och tagit sig till Tunneberga i grannförsamlingen och vistats hos en släkting därstädes. Hon hade senare rest utomlands till Danmark, Köpenhamn. Han ville ha skilsmässa och då att eftersom Johanna avvikit av egen vilja, inte skulle få rätt till sin lott i boet.

Hennes make har kallat på två vittnen och det är snickaren Nils Gunnarsson i Görslöf och lantbrukaren Anders Nilsson i Görslöf.

Vittnet Nils Gunnarsson hade förut varit granne med makarna Sonesson och han vittnade om att Johanna hade sagt till honom att hon inte längre kunde leva tillsammans med sin make. Hon hade dock inte sagt orsaken till varför. Vittnet hade också sagt att Johanna lämnat hemmet den 15 december 1904 och bosatt sig hos en släkting i Tunneberga samt att han hade sig bekant att Johanna följande dag också avrest till Danmark.

Vittnet Anders Nilsson, som var granne med makarna hade kännedom om att makarna inte hade trivts tillsammans. Han hade nån dag efter den 15 december 1904 träffat Johanna och frågat henne varför hon inte levde tillsammans med sin make och Johanna hade svarat att hon helt enkelt kunde komma överens med honom. Hon hade senare också sagt till Nilsson att hon inte ville fortsätta sitt äktenskap med Måns Peter, utan ämnade också att resa utrikes, till Danmark.

Så vad sa Johanna om dessa anklagelser. Jo ingenting! Hon var själv inte närvarande i häradsrätten, utan befann sig i Köpenhamn i Danmark och via ett ombud godkände hon stämningen.

Häradsrätten delgav sin dom den 13 mars 1905 som löd; Att genom vad svarande- Johanna- medgivit, att hon förlupit och även åkt utrikes för att hon ej vill bo och leva med Måns Peter så hade hon också förverkat hela sin lott i boet, samt att Måns Peter Sonesson kan nu vända sig till Domkapitlet i Lund för att anhålla om skiljobrev.

Och så blev det, Måns Peter skickar in och anhåller om skiljobrev till Domkapitlet i Lund den 30 augusti 1905 och därmed upplöses deras äktenskap den 28 september 1905, ett knappt år efter bröllopet.

Så... Man kan ju spekulera hur mycket som helst i vad det var som gjorde att hon inte trivdes med sin make, men svar får jag aldrig. Vilken anledning det än var så gjorde hon ett val, som säkert inte var lätt att ta i en liten by som Jonstorp, där många var släkt med varandra och alla kände alla, det säkert mycket tissel och tassel. Så inte undra på att hon åkte till Danmark....

Vad Johanna gjorde och var hon bodde i Danmark, det vet jag inte. Hon bor under hela den här tiden hos kronofogden, familjen Eklund och ingenting står skrivet på hennes rad om nån Danmarks resa.

För makarna Ekelund har livet varit tufft. Deras första barn, en son Gustaf Edvard född 1863, hade dom kanske tänkt att han skulle bli något stort, för han fick studera. Han blir dock bara 34 år och avlider 1887 av lungsot. Deras dotter Anna Wilhelmina född 1865 blir knappt fyra år gammal när hon avlider av sviterna av sjukdom.

1908 Flyttar det in en ny dräng på gården i Stora Görslöf nr 18, det är Jöns Peter Nilsson från Välinge församling.

Makarna Eklund får inga fler barn och maken dör 1910 och lämnar sin änka med vad jag tror blir en komplicerad bouppteckning. Deras dräng Jöns Peter Nilsson arrenderar gården nu, kan möjligtvis vara efter att maken gått bort, detta har jag inte kollat. Men änkan dör 1916 och året efter den 3augusti, gifter sig Jöns Peter med numera hushållerskan Johanna Svensson.

Makarna Nilsson är båda i medelåldern så några barn blev det inte. Dom bor kvar i Stora Görslöf till 1927 då dom tar sitt pick och pack och flyttar till Tunneberga nr 2, som också ligger i Jonstorps församling. Här lever dom fram till 1942 när Johanna avlider i mars månad i en ålder av 75 år.

I Johannas bouppteckning framgår att makarna inte hade några bröstarvingar utan det blev i hennes fall en lång radda av hennes syskon och syskonbarn som skulle få ärva henne. Men makarna hade varit kloka och gjort ett inbördes testamente där det stod att den som överlever den andra skulle få sitta i orubbat bo.

Det var ett grundligt testamente på hur det senare skulle bli med deras tillgångar när de båda hade avlidit. Dom hade nog ett gott förhållande till Johannas systerson, Gustaf Sander Ahlberg, för han får hela gården med allt vad som hörde till. Deras son blev också nämnd och skulle få 2000 kr.

Och därmed slutar historien om Johanna Svensdotter, som gjorde sina egna val, gift eller ogift, myndig eller omyndig, för vilka skäl hon än månde haft.

Ett människoöde bland många andra.