Dom djupa smålandsskogarna

I ett gulligt litet hus i Småland, på en plats som heter Hjortalid i Almundsryd socken Kronobergslän, bodde min mormor och morfar. När jag var barn var det alltid ett äventyr att komma dit. Eftersom mina föräldrar flyttat från Skåne när jag var sex år, så var vi av naturliga skäl inte ofta i Hjortalid. Men varje år på sommarsemestern tog vi SAABen och åkte dom 100 milen ner till Småland för den årliga visiten.

Att åka 100 mil då för en sexåring var ju bara ett stort äventyr, nerbäddad i skuffen med kudde, nalle och leksaker och med storasyster Lena som resesällskap. Det vanliga syskongnabbet med att hålla gränserna i bilens utrymme, det fick ju mamma och pappa stå ut med.

Men väl i Hjortalid fanns det en gammal lada där dom hade kaniner och två grisar för självhushåll, höns i hönsgården och sommarens kull av kattungar. Och så höskullen! Där fick vi sova ibland.

Det lilla huset bestod av kök, vardagsrum, och två rum. Ingen toa inomhus fanns, så det var att gå på utedasset. Men morfar byggde så småningom ut en liten bit och då fick dom ett riktigt badrum med toalett och dusch.

Det fanns också en övervåning, mer som en vind. Den ena delen var spännande otäck med tygstycken hängande längs väggarna, mörk och full med fladdermöss, i den delen sov vi. Iden andra delen hade min morbror sitt rum, där var det inte läskigt. Utom i den ena garderoben, där han hade målat ett skelett!

På kvällarna när vi skulle gå och lägga oss var det ännu läskigare och ännu mörkare. Hade jag tur somnade jag innan storasyrran, hon var inte så mörkrädd som jag, jag såg spöken överallt!

Huset byggdes på 1860-talet och kom till vår släkt 1892 genom min mormors farfar och farmor. Han hette Magnus Karlsson och var född i Frankanäs Almundsryd socken i Kronobergslän år1840 och var son till Carl Christoffer Djervf som var en rotesoldat och hans hustru Elin Samuelsdotter. Tillsammans får paret sex barn, men sen dör Carl Christoffer då Magnus endast var tre år gammal. Modern Elin får stanna kvar som inhyses utfattig änka och får utgå från allmänhetens goda hjärta. Men det det var nog fattigt och eländigt. Äldsta dottern Martha flyttar samma år då hon har hunnit bli 16 år. Och så får dom andra barnen också göra, vid 16 års ålder får dom anses som vuxna och därmed börja jobba som pigor och drängar. Och för Magnus som är den yngsta i barnaskaran är det inget undantag, vid 16 års ålder flyttar han till byn Jönsamåla och tar anställning som dräng.

Hon- mormors farmor, hette Elin Bengtsdotter var född 1842 i Björkaryd Härlunda socken i Kronobergslän. Hennes föräldrar hette Bengt Johansson och Sissa Pehrsdotter.

Och även om hennes bägge föräldrar var i livet så är det också för Elin att komma ut och jobba och tjäna sitt eget uppehälle. Så hon jobbar som piga på olika gårdar i socknen innan hon tillsammans med sin familj flyttar till Västra Thorsås församling,

År 1875 har dessa båda kommit upp i 30 års åldern och finner då varandra i Västra Thorsås församling. Magnus flyttar från Almundsryd och dom slår ner sin påsar i byn Stegelhylte, med Elins far boende i undantagskammaren, hennes mor hade avlidit redan 15 år tidigare.

Och så som det brukar gå så kommer det barn till världen. Ganska precis ett år senare föds Carl Johan Botvid Magnusson, som kommer att bli min mormors far. Men det kommer ju fler barn, Salomon Wilhelm, Sven Emil, Stina Wilhelmina och Frida Maria utökar den lilla familjen.

Den lille Salomon Wilhelm blir dock bra två år, då han 1880 lämnar jordelivet i något som inte står omnämnt i dödboken.

Den kvarvarande familjen tar ett beslut på att flytta från västra Thorsås till Almundsryd socken till den lilla byn Hjortalid.

Här bor och verkar familjen till nästa ägarbyte, då Carl Johan Botvid träffar sin beresta Augusta, hon som har varit i Amerika, som ju då kommer att bli min mormors mor. Han och hans hans hustru Augusta Svensson tar över gården år 1911. Magnus och Elin har då kommit upp i 70 års åldern.

Jag kan inte riktigt förstå om dom bor på undantag hos Botvid och Augusta, för det ser ut som att dom flyttar till en annan gård.

Barnen, som ju nu är vuxna eller håller på att bli vuxna, skaffar sig egna liv. Sonen Sven Emil som har jobbat som fabriksarbetare, blir frikallad från det militära och tar sig till Amerika 1909. Dottern Frida Maria flyttar till Hovmanstorp som ligger i Lessebo kommun Kronobergslän.

Det är bara dottern Stina Wilhelmina som bor kvar med sina föräldrar tills även år hon år 1913 lämnar boet för att bli en gift kvinna i Kyrkhult i Blekinge län.

Elin lever tills hon är 76 år och avlider i någon slags cancer, Magnus kämpar på ytterligare några år och blir 82 år och dör då av ålderdom.

Dom nya ägarna, Botvid och Augsta, bildar en ny generation på det lilla torpet. Sonen Carl Emil föds som första barnet. Sen 1913 ser min mormor, Edit, dagens ljus. Lillebror Oskar Sigmund föds 1916 i maj, men blir bara två månader när han dör i följderna av kikhosta.

Det dröjer fyra år tills nästa barn föds, även det en son som döps till Oskar Sigmund.

Mormors mor Augusta Svensdotter

Mormor med sina bröder Carl Emil och Oskar

Sen dröjer det många år innan min mormor och morfar träffas och bildar nästa led i släktträdet och också dom så småningom tar över huset.

Dom får tillsammans sex barn och på bilden här två ruskigt söta flickor, min mamma som är äldst i barnaskaran och hennes lillasyster som kom som nr två i skaran.

Huset har nu lämnat vår släkt och gått vidare till andra ägare, som vad jag förstår rustar upp och sköter om det lilla torpet.

Bilderna har jag fått från min morbror Kent. Mycket Tack!