Alla har vi en "Amerikafarare" eller två...

Dom flesta svenska släkter har nog en "Amerikafarare" och det är ju inte så konstigt egentligen för från år 1821 till 1930 så emigrerade 1,3 miljoner svenskar! Det var dock inte bara till USA man emigrerade, utan även Australien, Sydamerika och Canada.

Anledningen var många till att man bröt upp från Sverige och släkt och vänner. Dels var det så att befolkningen började växa i mitten på 1800-talet. Potatisens intåg i Sverige gjorde att en lite mer näringsrik föda blev tillgänglig och därmed så dog det färre med människor. Vi hade inte något krig i Sverige heller, vilket också var en effekt på den växande befolkningen.

Det blev missväxt pga torka 1868 vilket gjorde att bönderna fick sämre skördar, året därpå blev det också missväxt, men då av för mycket regn.

Svensken var också hårt hållen av den Svenska Kyrkan, det hölls ju husförhör varje år för att kontrollera befolkningens kristendomskunskaper.

(Det ironiska i det nu är ju att vi som släktforskar är mycket tacksamma för dessa husförhör, det är ju där vi hittar mycket information om våra släkter.) Gudstjänsterna var då prästen höll förmaningstal till sin underståtar och det var nog hårda ord om Guds straff som predikades i predikstolen. Så många försökte leta upp något mindre fördömande och blev frikyrkorna ett alternativ. Men det sågs inte med blida ögon av de svenska prästerna och konsekvensen av det blev att frikyrkoanhängarna ofta blev trakasserade och förföljda.

Man införde också allmän värnplikt vilket inte var uppskattat av alla, från att ha hafr vad man kallade "rote soldater" som var av byn anställda soldater.

Men sen var det också ett fattigt land med många fattiga innevånare. Runt 1860- talet blev det en riktig flyttboom. Det hade ju redan flyttat Svenskar, som nu också skrev hem till sina släktingar och berättade hur bra det var där borta i Amerikat.

Alla blev dock inte kvar utomlands, utan flyttade hem till Sverige igen. Det var 200 000 som återvände, men trots det var det ju en god miljon som inte kom tillbaka. Det är möjligt att det kan finnas fler svenskättlingar i USA än det finns svenskar i Sverige!

Även i min släkt har vi emigranter och kanske hittade dom lyckan i Amerika. Vad som hände "mina" Amerikafarare, det vet jag inte. Ja egentligen vet jag två, min farmors syster och min mormors mor. Jag kommer att skriva lite om min farmors syster, hon är inte i livet, men dock hennes barn och barnbarn, så jag vill av respekt till dom inte skriva så väldigt ingående då vi inte har nån kontakt.

Men först ut till Amerika har jag Janne Olsson. Född i Jonstorp 1873. Hans far hette Nils Olsson och hans mor Johanna Jönsson. Janne är min farmors morbror.

Janne var sjöman och det hade han i blodet då hans far också var sjöman.

I husförhörslängden står det att han emigrerade till USA i mars 1890, han var då endast 17 år!

Om Janne vet jag i stort sett ingenting. Enligt men farmor så hade han inga barn eller fru.

Men jag vet att han fick ett utflyttningsbevis, så han gjorde ingen rymning på sjön. För det förekom att inte tog ut riktigt flyttintyg utan helt enkelt rymde. I husförhörslängderna kan man ibland se "rymt till Amerika". Med tanke på den unga ålder som Janne lämnade Sverige så gick det nog fort att "amrikaniseras", för Janne blev John vilket det går att läsa i bouppteckningen efter hans föräldrar.

Efter Janne så bestämde sig även hans systrar Elin och Carolina att följa efter i hans spår.

Elin Olsson var Jannes tre år yngre syster. Hon gjorde sin första Amerika resa fem år efter Janne och är då 18 år. Hon fick nr 7 i utflyttningsboken. I Amerika jobbar hon som "servant/maid" eller piga som det nog skulle kallas i Sverige. Efter fem år i det nya landet, februari 1900, gifter hon sig med Gustav Alfred Nilsson och i september samma år, kommer sonen George Emanuel till världen.

Men Elin och sonen kommer tillbaka hem till Sverige när han är två år. Dom stannar dock bara ett år innan dom åter åker över Atlanten.

I Amerika så blir Elin Ellen och maken Gustaf Alfred Nilsson blir Nelson, vilket även sonen nämns som.

Mer om denna lilla familj har jag inte.

Carolina Olsson var född 1879. Även hon skulle ta sig till Amerika och året 1897, då även hon hunnit bli 18 år, är det hennes tur att göra den långa resan.

I en passagerarlista från fartyget Majestic 1897 är en av frågorna man skulle besvara, vem man ska besöka, så har Carolina svarat "to my sister Ellen Olsson 36w 6th street New York"

Precis som sin syster så tog hon anställning som "servant/maid".

Det verkar som om systrarna gör en sista gemensam resa till Sverige och sen tillbaka. För 1915 hittar jag dom på en passagerarlista från fartyget Fredric VIII som hade en ankomst hamn i New York.

Dom är då på väg tillbaka till USA och har då också med sig sin brorsdotter Esther Frideborg Munthe ( född 1895 och det är min farmors syster).

Alla tre kvinnorna, Elin då 38 år, Carolina 36 år och Esther Frideborg 18 år, hade denna gång som avsikt att besöka sin bror och morbror, John som bor på 1605 Caly Street i San Francisco.

Av bouppteckningen från syskonen Olssons föräldrar, som är 1928 och 1930 uppges dom att vistas i Amerika, ingen adress eller annan information. Till godman att företräda syskonen 1928 var sjökapten Olof Munthe i Tranekärr och 1930 sjökpten Magnus Andersson I Bölsåkra.

Esther, vars föräldrars bouppteckningen är 1951 efter fadern Olof Munthe, företrädes hon av sin syster Klara (Munthe) Andersson, så vistas hon då i San Francisco USA.

Vidare öden av Esther kommer som sagt av respekt för hennes nu levande barn inte att dokumenteras här, eftersom jag inte vet om dom vill finnas här i cyber världen.

Man kan fundera på hur nära det var att jag inte skulle finnas.... För min mormors mor Augusta Svensson tog sig även hon till Amerika.

Augusta var född 1877 i Urshults socken, byn Ramsberg i Småland.

1898 var Augusta 21 år gammal och hon tog beslutet att emigrera. Om det skulle vara för evigt eller om det var ett tillfälligt äventyr, det vet jag inte.

Hon hade som så många andra, släkt och vänner som redan åkt över.

Hennes halv moster som hette Martha Johansdotter blev med barn utom äktenskapet och 1869 då hon är 22 år kommer hennes son johan Magni till världen. När sonen är 3 år gammal flyttar Martha till Amerika och lämnar sin lille son hos sina föräldrar. Men året senare flyttar även den lille Johan. Hur Johan Magni tog sig till Amerika vet jag inte, Kanske kom Martha hem och hämtade honom, jag kan inte se nån släkting till honom i utflyttningslängden, som kan ha sällskapat med honom.

Augustas bror, Emil, lämnar Sverige 1895 då han är 16 år gammal, för att aldrig komma tillbaka. För 1899 dör han i Amerika. Av vilken anledning har jag inte lyckat ta reda på.

Men när man tittar i utflyttningsboken för Almundsryd under åren ca 1870-1900 så är det väldigt ånga som flyttar över till Amerika. Så Augusta har också en hel del bekanta från byn som kanske bidrog till att hon tog steget.

Men det det blev iallafall tillfälligt för hon kommer tillbaka efter 10 år i Amerika och gifter sig tre år senare med med Carl Johan Botvid Magnusson. Dom sätter sina bopålar i Almundsryd socken i lilla byn Hjortalid och får sen tre barn varav en av dom är min mormor Edit. Och det var ju tur för oss som är ättlingar efter henne, annars hade vi inte funnits. Hur konstigt är inte det att tänka på, tänk om hon hade valt att stanna kvar i Amerika... Då hade ingen av hennes nuvarande ättlingar funnits och det är väl snart 50 talet personer.

Så detta är några av "mina" amerikafarare. Men det finns fler och kanske får jag anledning att uppdatera den här berättelsen...

/Regina