Oäkta barn

Finns det oäkta barn??? Ja förr i tiden fanns det tydligen det... men vad betyder det då, oäkta. Jo ett barn som är fött av en kvinna som inte var gift, utom äktenskapet och det var hemska saker!

Sveriges befolkning var hårt hållen av kyrkan och kristendomen, prästen i byn var den som höll koll på sina församlingsbor genom det årliga husförhöret där var och en fick redovisa sina kunskaper om kristendomskunskap. Att ha sex före äktenskapet var en styggelse och om det då också resulterade i ett barn, ja då var det ju ett elände och både barnet och modern fick då stå med skammen! Visst, det är ju en man inblandad också, men han hade ju lite lättare att slingra sig ur situationen...

På min morfars sida har jag några flickor som jag vill berätta om. Och jag gör det med största respekt! Jag kan inte döma dom och det är inte heller min mening. Jag kan bara lida med dom över det livets lott dom fick. Däremot kan jag hedra dom genom att skrivas deras historia och säga att det har gått bättre för efterlevande generationer.

Jag ska börja med Pehr Abrahamsson född 1777 Norra Wram Skåne och hans hustru Kjersti Pehrsdotter född 1782 i Åstorp Skåne. Pehr och Kjersti slog sig ner i byn Björnekulla och levde där ett enkelt liv som torpare. Dom hade en liten plätt jord som dom fick livets nödtorft av så som potatis och rovor. Själva stugan var väl ett litet rum med en farstu. Man sov väl antagligen skavfötters i utdragssoffan med halmmadrass. Maten var nog enkel, potatis, sill, välling. Sen gjorde dom troligtvis dagsverken hos bönderna runt om kring i byn.

Paret hade fem barn, Bengta, Bothilda, Anders, Karna och Pehr. Och detta var innan någon som helst tanke på föräldraledighet. Det fanns ingen tanke på att den nyförlösta kvinnan kunde få pusta ut och vila upp sig efter en förlossning hemma i stugan. Det var att upp jobba i rappet! Dom äldre barnen fick passa sina småsyskon och dom fick också snabbt lära sig att dra sitt strå till stacken. Det var nog många små fem-åringar som följde med och mjölkade kor, plockade potatis och bar ved.

Eländigt fattigt var det och redan mitt i livet var Pehr och Kjersti utfattiga.

Dottern Bothilda, min morfars mormors mor, var sjuklig och svag, men jobbade som piga. Vad som var sjukligt med henne det står inte att utläsa. Mitt i det fattiga blir hon med barn. Hon är 26 år när hon nedkommer med dottern Anna.

Bothilda kommer till slut att att få fem barn och då hennes egna föräldrar redan var utfattiga så hade dom troligast inte så mycket möjlighet att hjälpa till med försörjningen. Så Bothilda får flytta till byns fattighus med alla sina oäkta barn. Trots fattig, sjuklig och ogift så blir Bothilda 70 år gammal innan hon möter sin skapare, året är då 1849.

Av hennes fem barn, följer vi nu Anna, min morfars mormor.

Anna tar sig 1855 till grannbyn Munka Ljungby och tar anställning som piga i torpet Bender, då är hon 17 år.

På torpet bor torparen Tufve Olsson och hans hustru Elna Månsdotter. Dom har inga gemensamma barn, men Elna har ett oäkta barn sen förut.

Tufve och Elna har nog inget vidare lyckligt äktenskap. I husförhörslängden kan man läsa att Elna blivit dömd för stöld och från ett sockenstämprotokollanmälan som Tufve lämnat in angående sin fru kan man läsa;

"Söndag 12 oktober 1856

På begäran av torparen Tufve Olsson i Bender af denna församling hvilken anmält att dess hustru Elna Månsdotter olofligt afviket från honom"

Elna hade alltså rymt och Tufve gick till socken och frågade om nån hade sett till henne. Längre ner kunde man läsa "Det upplystes nu att ifrågavarande hustru Elna Månsdotter för närvarande icke vistades i socken, hennes vistelseort är för församlingen obekant, samt att hon ansågs hafa varit borta från församlingen omkring en half årstid"

Om det uppstår tycke mellan Anna och Tufve eller om han, 27 år äldre man, utnyttjar den unga pigan, det vet jag inte.

Men Anna blir gravid och Tufve blir dömd i Häradsrätter för enfalt hor*. Eftersom han är en gift man och har sexuellt umgänge utanför äktenskapet så blir han dömd enligt den tidens lagar. Anna nedkommer med en dotter, Carolina, den 1 april 1857.

Men det är mer. För Elna ger sig tillkänna och lämnar in en skilsmässo ansökan. Det var ju inte jätte vanligt att man begärde skilsmässa, men det förekom.

Elna lämnade in ansökan till häradsrätten som senare skickade in handlingarna till Domkapitelt i Lund som där utfärdade ett skiljobrev. Och i Elna och Tufves skiljobrev kunde man läsa;

" inkom 4 januari 1858, utdrag av domboken hållen vid allmänna Hoftinget och Norra Åsbo Häradsrätt. Nr 63. Kronolänsman vice kronofogden AJ Pålsson har till detta ting utfärdat stämning å Tufve Olsson och pigan Anna Johansdotter i Hillarp med påstående om ansvar å för det de skola hava med varandra förfärat."

" under en lång kedja af år har min man torparen Tufve Olsson med hvilken jag varit gift sedan jultiden 1841 i ? äktenskap ? oansvarligt ? vandel tagit sig okända allt mer öfergått till hat och bitterhet mot främst avsky och demoism ? mot min person och slutligen har han försjunkit i den andra lustans njutningar och lustans dy bedrivit horbrott med pigan som fött honom ett barn och med hvilken han nu lefver tillsammans i Hillarp eller i husen i denna församling. Då jag som så länge fördragit min mans ? tacksamhet och få då ? med tålamod och tårar ? beveka honom men allt förgäves så ledsamt saknar annan utväg än den borgerliga lagen alltså finner jag med nödskad att anhålla om laga kallelse med stämning å honom Tufve Olsson till rätta med Norra Åsbo Härad infallande ting med påstående att vårt ingångna äktenskap må upplösas och min man förklaras hafa till mig förverkat hälften av sin giftorätt samt dessutom straffas för infallt hor enligt 55 kapitlet ? i balken, hvarjemte jag yrkar det min man icke får träda i annat äktenskap så länge jag lefer eller förblir omgift.

Ja, det var ju ingen rolig läsning. Så alltså har Tufve och Elna varit gifta i 14 år när Anna flyttar in till dom som piga. Ett år senare avviker Elna från sitt hem och Tufve lämnar in en efterlysning. Hon berättar för häradsrätten att hon undvikit sin man sedan det uppdagas att han gått till sängs med Anna Johansdotter. Sen föds lilla Carolina ytterligare ett halvår senare. Det var nog droppen för Elna, hon får nog av sin make som inte har varit snäll mot henne men han har också bedrivit hor som resulterat i ett barn. Hon vill skiljas!

Häradsrätten ger Elna rätt, Tufe och Anna döms att betala böter, han 32 riksdaler hon 13 riksdaler. " Om de ej förmår betala undgå fängelse med vatten och bröd" står det i domen.

Tufve får heller inte gifta om sig så länge Elna lever eller har gift om sig eller samtycker till ett nytt äktenskap för Tufve.

Carolina och Tufve står nu uppskrivna under "personer utan bestämd hemvist", sen flyttar bägge till Strövelstorp socken.

I flyttattesten för Tufve går det att läsa att han är genom domkapitlet i Lund fått skiljebrev 1858 från skilda hustrun Elna Månsdotter och han får inte ingå nytt äktenskap.

För Anna kan man läsa att hon och oäkta dottern som hon förmodas ha med förut nämnda Tufve Olsson.

Väl i Strövelstorp flyttar dom var för sig, Tufve flyttar runt lite i byn men flyttar 1860 till Hjärnarps socken.

Anna flyttar snabbt tillbaka till Munka Ljungby och väl tillbaka där föder hon ett till barn, flickan Mathilda Tufvesdotter 1859. Hon och hennes två flickor lever fortfarande under "personer utan bestämd hemvist".

Den 7 augusti 1860 begärdes det lysning i Munka Ljungby socken för Anna och Tufve, det skulle lysas den 19 o 20 augusti samt den 2 september. Men sen händer det inget mer, det blir inget giftemål, för Tufve fick ju inte gifta sig så länge Elna levde eller blev omgift eller gav sin tillåtelse för nytt äktenskap.

Anna bor kvar i Munka Ljungby och det står skrivet i dryga tio år framöver i husförhösboken att hon är trolovad med Tufve Olsson i Hjärnarp.

Tufve själv bor numera i Hjärnarp. Han flyttar runt i socken utan att det någonstans står att han är trolovad. Däremot står han upptagen som torpare och att han är dömd för hor följer honom inte mer i längderna.

Tufve dör 1894 på fattighuset i Hjärnarp socken av ålderdomssvaghet i den höga åldern av 89 år 11 månader och 28 dagar.

Man kan spekulera om anledningen till lysnigen mellan Tufve och Anna. De var ju ändå 27 år skillnad mellan dom och Anna var väldigt ung när fösta barnet kom till världen.

Kanske var det så att det skulle bli ett förnuftäktenskap så att Anna skulle få det lite lättare i livet med sina barn om hon var en gift kvinna. Hon skulle få bo i ett torp, få hjälp med försörjningen och hennes barn skulle bli äkta barn.

Men tiden rann kanske ut i sanden då Elna inte bevekades och Tufve och Anna flyttade till varsin socken.

Som ung ogift kvinna med nu två oäkta barn boende på fattighuset, var nog Anna ett lätt offer för drängarna i byn. För Anna får fler barn, när sista barnet föds 1875 är det nummer sju i Annas barnaskara och Tufve är inte far till dom.

Från det att Anna flyttar tillbaka till Munka Ljungby 1859 och ända fram till 1899 så bor hon med sina barn på fattighuset.

Hennes barn växer upp och skingras för att starta egna liv. Anna kanske får det lättare med jobb, för hon flyttar till Björnekulla socken och blir kvar där dom dryga tio sista åren i livet som inhyses piga i Nr 5 Åstorp. Men hennes strävsamma liv slutar nog i plågor, i en tid med helt andra medicinska möjligheter än idag, hon avlider i magkräfta (cancer) 62 år gammal år 1903.

Sen har vi Annas dotter Carolina.

Carolinas liv startar likt hennes mor. Hon föddes 1857 i Munka Ljungby, men flyttade redan som 16 åring till Björnekulla nr 2 som piga. Hon blir med barn och två år efter flytten till Björnekulla ser gossen Frans Oskar dagens ljus år 1875.

Det är nu inte längre straffbart att föda barn utom äktenskapet och jag ser inte i nån husförhörslängd anteckningar om nån eventuell anklagelse som kan härleda till Frans Oskars far. Däremot så fick Carolina erkänna sin skuld inför församlingen några veckor efter Frans Oskars födelse, så kallat skriftad inför församlingen.**

Hur Carolinas liv verkligen ser ut vet jag inte. Hon fortsätter arbeta som piga i Björnekulla, hon nedkommer inte med fler barn, men dom sista åren är hon inte upptagen i församlingsboken, hon har varit frånvarande från 1909-1912 och har då blivit inskriven i obefintlighetsboken.

I obefintlighetsboken skrev prästen upp församlingsbor som förut bott i socken men som försvunnit och ingen visste var dom tagit vägen. Obefintlighetsboken för 1909 är försvunnen, så jag har ingen uppgift om när och var Carolina dog.

Och så har vi då till sist Frans Oskar, min morfar far. Han bor med sin mor i Björnekulla de första åren. Men på något sett har han rört sig mellan Björnekulla och Munka Ljungby. För i husförhörsboken står det att han konfirmerades i Munka Ljungby 1888 men han står i utflyttningsboken från Björnakullen och till Munka Ljungby 1890.

Väl inflyttad till Munka Ljungby står han upptagen som fosterson till Ola Persson och Ulrica Pehrsson i Freden, torp under Skillinge.

Så Carolina har det kanske väldigt svårt att få i hop livet, så hon blir tvungen att lämna bort sitt enda barn.

Hur det var när man kom från flera generationer med oäkta barn och sen skiljs från sin mor, ja det kan man ju bara tänka sig.

Men hur det gick för Frans Oskar. .. jo han hittade sin kärlek, Ida Olsson. Tillsammans fick dom elva barn. Och kortet nedan där han sitter med sin hustru och alla sina elva barn kring sig och firar nån slags högtid, den värmer mig i hjärtat! Titta hur han sitter med händerna knäppta i knät, iklädd sin finaste kostym.

Med generationer av fattigdom, så lyckades han bra i livet. Kanske kunde han inte skära guld med kniv, men han hade ett eget hus, han var gift och alla hans barn hamnade i kategorin äkta barn. Den onda cirkeln var bruten.

Och ett av alla hans barn var alltså min morfar- Josef, som står längst upp till höger.

Frans Oskar sitter i mitten av bilden, hustrun Ida bredvid och runt om alla barnen.

Frans Oskar och Ida. I mitten står Berta, som jag inte vet vem hon är.

Och nuförtiden vet vi att alla barn är ÄKTA, vare sig födda inom eller utom äktenskapet!

/regina

* Enfalt hor, en av parterna är gift. Dubbelt hor, båda parterna är gifta

** Skriftad inför församlingen kunde gå till att man hade enskild skrift med prästen och även några andra församlingsbor i sakrestian, där den ankalagade fick erkänna sin skuld gentemot Guds lagar och bekänna ånger och man bad sen en bön. Man kunde också få stå inför hela församlingen och ta allmän skrift.